Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
general-krigs-kommissarien. På Johans harmfulla utrop,
att detta var ett brott mot allt krigsbruk, upplyste Anna,
att denna underhandling bedrefs fullkomligt hemligt och
emot general Czameckis vilja af den kosackofficer, som
tagit henne till fånga. Generalens fränka, den polska fröken,
hade yppat det för henne, och sådan var ordningen i den
polska hären, att generalen i sådana fall som detta hade
föga att säga. Skulle Annas fader på offentlig väg vilja
återfå sin dotter, så skulle det kosta hennes lif. Hittills
hade hon skyddats af generalen och den förklädda fröken,
men med hvaije dag som gick, blef hennes förtviflan om
räddning större. Ty det kunde ju hända, att hennes fader
icke kunde åstadkomma den lösesumma som för henne
fordrades.
Johan blef alldeles utom sig vid dessa meddelanden,
men stämman som talade hade en förunderlig förmåga att
lugna.
“Nu har jag tänkt,“ sade hon, “att vi skola rädda
oss gemensamt eller ock dö. Din död är viss.... min
säkert ock .... Hvad betyda då några timmar förr eller
senare!“
“Bädda oss!“ utropade Johan helt högt, men hejdade
sig och fortsatte hviskande: “du talar om vår räddning,
Anna, som om du verkligen trodde den möjlig.... Är icke
detta hus omgifvet af fiender dag och natt, generalen har
ju här sitt högqvarter. ...“
“Hör noga på mig, Johan, men yttra icke ett ord____
jag måste snart lemna detta rum.. ..“
Sablar slamrade i förstugan och muskötkolfvar stöttes
mot golfvet. Dörrar slogos häftigt upp och igen och tunga,
men hastiga steg hördes. Så blef åter allt tyst. Då
fortsatte Anna:
“Jag har en gång varit inne i det rum, der du hålles
fången, och efter hvad jag kan förstå är det likt husets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
