Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörkt. Han böljade dock genast trefva omkring yid spiseln,
men han märkte snart, att stename der sutto allt för fasta
för att kunna med blotta händerna rubbas ur sitt läge,
och vid närmare undersökning visade det sig, att de
utgjordes utaf tvenne, utan tvifvel lika stora som vida, hällar,
och all tanke på att kunna lyfta någon af dessa måste
öfvergifvas. Undersökningen förnyades, men med samma
utgång. Vissheten blef blott större, att här var allt arbete
följ dlöst. Der stod han nu gäckad och bedragen.
Kallsvetten lackade om hans tinningar, och hans händer knöto
sig i vanmäktig fÖrtviflan.
Mera af en händelse, än som en följd af någon redig
tankegång, kom han, just som han ville resa sig upp, att
med handen vidröra en af golftiljoma, och ehuru genom
detta vidrörande visserligen icke någon ny förhoppning
kunde tändas, så var dock ett nytt fält för hans
undersökningar öppnadt, och han lade genast handen vid verket.
Golfplankan höjde sig något öfver spiselstename, så
att han kunde fatta tag i dess ändkant med det yttersta
af fingerspetsarna. Han uppbjöd all sin kraft, men märkte
till sin öfverraskning och glädje, att denna planka icke var
fastspikad vid golfbjelkame. Han undersökte de båda
närmaste och fann, att icke heller de voro spikade utan blott
löst lagda på bjelkame, såsom fallet i forna tider ofta var
i trakter, der man hade ringa tillgång till jem. Men
plankorna voro väl hopfogade, och lågo derför på den tillpackade
golffyllningen temligen fast.
Nu var då den första svårigheten öfvervunnen, men
i och med detsamma uppstod hos honom en farhoga, som
dittills icke besvärat honom. Om någon skulle inkomma i
rummet, medan han var som bäst sysselsatt att undanskaffa
jorden under plankan, livad skulle då ske? Han reste sig
upp och gick ett par steg fram och åter. Det blef dock
Svea, 1869. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
