Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträckande galopp ila förbi sig norrut. De båda hästame
blefvo oroliga, och säkert skulle de genom sina
gnäggnin-gar förrådt gömstället, om icke Johan genom det vidtagna
försigtighetsmåttet förekommit det. Ljudet af de
bortri-dande hade ännu ej hunnit dö bort, då de följdes af en
ny ryttarhop.
“Nu är det tid!“ hviskade Johan. “De sprida sig
norr ut öfver fältet. Yi rida först efter dem tills vi komma
ur sigte af byn, så taga de oss för ett par af deras ....
Sedan kasta vi oss i sporrsträck ned till stranden. “
Medan han talade, tog han kappan af hästens hufvud
och iklädde sig den, hjelpte sedan Anna att göra detsamma,
och ögonblicket derefter sutto båda till häst och redo ut
från sitt gömsle i rigtning efter ryttame. Det var ett par
eldiga, starkt byggda djur, hvilka Anna tagit ur
generalens stall. Huru det hade lyckats henne, kunde hon
knappast sjelf förklara. Men hon hade genast efter
återkomsten till det rum, som hon begagnade, framsökt några
af den polska frökens ryttarekläder och iklädt sig dem,
hvarpå hon begagnat sig af ett ögonblick, då generalens
hästar voro utan uppsigt, och skyndat till stallet. Till sin
växt var hon snarlik den polska fröken, som alldeles icke
gjorde någon hemlighet af sin förklädnad och derför var
känd bland alla ryttame. Hon hade äfven bundit en svart
duk omkring sitt hufvud under hatten, och denna gjorde
det omöjligt för någon att i mörkret skilja henne från
fröken. Vakten i förstugan skyldrade för henne, när hon
lemnade generalens hus, och ett par ryttare, som hon mötte
på gården, likaledes, så att hon kom öfver hufvudgården.
Inkommen på bakgården, gled hon som en skugga förbi
muren och inkastade kosack-kappan genom muröppningen,
hvarefter hon utan att väcka något uppseende framkom till
stallbyggnaden. På en omväg förde hon hästarna till det
undanskymda stället vid häcken, och der förblef hon stå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
