Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ende vid hästarna, med hjertat fyldt af den häftigaste oro;
men fullt besluten att hellre våga det yttersta, än att
a£-bida det förfärliga öde som väntade henne, om icke bref
med penningar kom från hennes fader.
De ädla djuren förde sina ryttare framåt med vindens
hastighet. Snart hade man kommit ur sigte af husen i
Dybböl-by, och straxt derpå uppfångade de på betydligt
afstånd framför sig ljudet af de många ryttame, hvilka i
alla riktningar sprängde fram öfver slätten, sökande
flyktingen eller flyktingame, ty det var allt för troligt, att
äfven Annas försvinnande bfifvit bemärkt. Orsaken,
hvar-för undersökningar anstäldes företrädesvis norrut, var lätt
förklarlig. Förföljame hade nämligen mycket riktigt tagit
alldeles för gifvet, att flyktingen tagit den närmaste vägen
för att komma till närmaste svenska styrka, hvaqemte
sjelfva lägrets utsträckning gjorde det oantagligt, att han
skulle ha vågat sig söderut.
“Nu måste vi söka uppnå stranden !“ sade då hastigt
Johan och svängde om sin häst.
Anna följde honom, och det gick med en hastighet,
som gränsade till det otroliga, i den inslagna rigtningen.
Snart aftecknade sig mot himlen randen af Dybbölhöj derna,
och redan andades Anna lättare, då plötsligt från sidan,
liksom lösgörande sig från markens upphöjning, en ensam
ryttare sprängde fram emot dem.
Det var omöjligt att komma förbi. Här förestod en
kamp på lif och död. Johan insåg det, så fort han fick
öga på den ensamme ryttarens bestämda hållning och
hotande åtbörder. Han höll inne sin häst och Ajina måste
följa hans föredöme. Helt oväntadt vinkade den fiendtlige
ryttaren med handen att de kunde fortsätta. Månljuset föll
på ryggen af de flyende, så att deras ansigtsdrag voro
omöjliga att urskilja, och deras drägter utvisade, att de
tillhörde de afdelningar, hvilka voro utsända för att förfölja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
