Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“I himlens namn, dröj icke, fröken.... afgör
ögonblickligt vårt öde,“ ropade Johan i sin förtviflan, “sen J
icke, a|t i nästa ögonblick hafven J intet val.“
Da flög hon upp ur sina djupa tankar, och hennes
blick föll först på Johan och sedan på Anna, och i det
hon räckte mot dem sina händer, sade hon:
“Flyn, flyn, och gömmen i edra hjertan minnet af
mig.... Jag har en gång öfvervunnit mig sjelf! Om frid
skall följa derpå i mitt hjerta, eller ofrid .... det vet jag
icke .... Farväl. “
Dermed sprängde hon af mot de andra ryttame, som
nu voro på blott några hästlängders afstånd.
“Stranden här har jag undersökt,“ ropade hon till
dem, “och dessa två skola följa den vidare i alla dess
bugter norrut. Raskt framåt, här är intet ögonblick att
förlora. “
Ryttame sågo med någon förvåning på de tvenne
hvilka blixtsnabbt försvunno bakom krönet af strandhöjden,
men de kände alla generalens fränka och de vände om
norrut. Men de hade icke ridit långt, förr än de möttes
af flera ryttare. De höllo en stund stilla, sannolikt for
att omtala, hvad som nyss tilldragit sig, och derpå störtade
alla med lösa tyglar ned mot stranden.
Den ensamme ryttaren satt qvar på höjden, der de
båda flyktingarae försvunnit, försjunken i drömmar, utan
öga eller öra för annat än hvad som tilldrog sig der nere
vid vattenbandet. Der såg han tvenne skuggor ila fram
utefter stranden och försvinna i en tät videdunge, och ur
videdungen såg han snart en liten båt glida ut i vattnet.
Ögonblicket derefter stormade de förföljande ryttame
ned mot stranden. De sågo de tvenne lemnade hästame,
och de uppgåfvo ett fröjderop.
I detsamma varseblefvo de båten med de båda
flyktingarae, och en salfva från hundrade pistoler affyrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
