- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1869 /
85

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“En qvinna ?“ sporde öfversten med en förundran,
som icke ens ögonblickets vigt kunde betvinga.

“Som jag säger.... den raske ryttaren hade befriat
henne ur det polska lägret, der hon hållits fången, allt
sedan general Czarnecki drog in i Holstein. Det der lären
J dock få bättre reda på af eder ryttare sjelf. En rask
buss, jag afundas eder sådant folk, öfverste. “

De båda herrame böljade sedan öfverlägga om de
anstalter, som skulle vidtagas för att kunna föra de
belägrade om bord på flottan, något som var förenadt med den
största svårighet i anseende till den kedja af fiendtligt
krigsfolk, som omgaf slottet.

Under tiden stod Johan inne i hvalfvet vid porten,
och vid sidan af honom stod gamle Jakob. Men gubben
hade nu råkat i en villa, som var värre än den förra.
Han kunde äfven nu knappt få fram ett ord, mest dock
derför att han kände på sig, att han icke skulle kunna
vara herre öfver sin röst utan förråda sin inre rörelse.
Till slut lyckades det honom dock att efter mycken
ansträngning utstöta ordet:

“Kornett ?“

Johan förstod honom mycket väl, och svarade:

“Min fullmagt ligger uppe hos öfversten!“

Ett sammanpressadt ljud, snarlikt en björns rytande,
undslapp dervid den gamles läppar, men denna ofrivilliga
eftergift för glädjestormen inom honom återskänkte honom
det i första ögonblicket förlorade väldet öfver sig sjelf,
och han kunde nu uttala ej blott ett eller annat ord utan
en hel mening.

“Gud sig förbarme!“ framstötte han, “då skall hor
bli glad flicksnärtan der i Riga!“

“Henne lärer du träffa förr, än du anar, gamle björn
.... hon befinner sig på flottan här söder om ön, och jag
menar att vi med det första skola inskeppa oss.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1869/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free