Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Öfverste!“ ropade han och sprang fram mot denne,
“svenska skepp hafva ankrat här söder om ön, och
amiralen väntar eder nere vid vattenporten!“
Om ett tåg nedsänktes af en osynlig hand från himlen
till en drunknande, skulle det ej hos denne åstadkomma
en sådan verkan, som den unge ryttarens ord hos dessa
dödsvigde. Alla sågo med blickar af den högsta förvåning
på Johan, men öfversten skyndade emot honom och tryckte
honom till sitt bröst.
“Min raske student,“ utropade han, “din
officersfullmakt ligger fardigskrifven på mitt bord. Se,“ fortsatte
han och vände sig till de kringstående, “denne har midt
genom de fiendtliga flottorna skaffat bud till de våra, och
lyckats att föra dem hit. Nu hoppas jag till Gud, att vår
konung skall hafva mina ryttare och edra dragoner,
öfverste Kundsdorf, i behåll för en bättre strid, än den, hvartill
vi vigt oss! ... . Stanna här i salen, mina herrar, tills jag
har talat vid amiralen!“
Vinkande åt Johan att följa sig, lemnade han rummet.
Der nere vid vattenporten höll en skeppsslup, i hvars
akterstäf befann sig den tappre svenske amiralen Claes
Uggla. Öfversten sprang ned i slupen och tryckte med
värme amiralens hand.
“Jag har befallning att taga de danska skeppen, som
skola föra de förbundnes folk öfver till Köpenhamn, “ sade
denne, “och jag seglade för förlig vind syd på mellan de
isstycken, hvarmed hafvet denna årstid är belamradt, då
jag midt i natten prejades an af en liten båt, hvarur jag
snart upptog tvenne menniskor, fast de mera liknade döda
än lefvande ....“
“Det var....?“
“Det var en af edert folk, öfverste Ascheberg, och
han hade med sig en dotter till general-krigs-kommissarien
i Lifland.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
