Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mottaga dessa vilda stormlöpningar mot sitt läger. Detta
utfall fick samma utgång, som det förra, men kurfursten
blef så förbittrad öfver svenskames envisa motstånd, att
han befalte en allmän storm och skickade en trumpetare
jemte en officer till slottet att förkunna detta för den
svenske öfversten, som nu för sista gången erbjöds dagtingan.
Öfverste Ascheberg gaf leende sitt vanliga svar, och
dermed fick den fiendtlige officeren återvända. Kanonerna
på slottet hade för ringa skottvidd att nå ända fram till
fiendtliga lägret, men de sköto ändå skott på skott, så att
slottet insveptes i ogenomträngliga moln af krutrök. Man
kunde tro att de hårdt trängda svenskame gripits af ett
plötsligt vansinne.
Man hade hunnit ett godt stycke på eftermiddagen,
då man från slottstornen såg fienden vara färdig med sina
förberedelser till stormningen, och ögonblickligen lät den
svenske öfversten åter gifva befallning till ett nytt utfall.
Detta blef häftigare än något af de föregående. Svenskame
riktade alltid sitt anfall öster ut från slottet, och åt detta
håll utkämpades äfven nu den svåraste striden.
Då kom plötsligt en af de officerare, hvilka hade
upp-sigt öfver arbetet med murens genombrytande nere vid sjön,
uppspringande på muren, der Johan befann sig, och ropade:
“För Guds skull .... låt föra en af kanonerna
närmare sjösidan.... det polska rytteriet ringlar sig som en
orm fram efter strandbrädden!“
Johan gaf genast den nödiga befallningen och
skyndade förut till den farliga punkten, tätt följd af den äldre
officeraren. Det behöfdes blott ett ögonkast för att se,
hvilken fara här hotade. Det var synbarligen polackames
afsigt att smyga sig under kanonmynningame utefter muren
fram till slottsporten, bemägtiga sig denna, och sedan de
stridande svenskarna sålunda kommit mellan tvenne eldar,
antingen taga dem till fånga, eller, något som var troligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
