Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med anledning af de belägrades ådagalagda sinnesstämning
att icke vilja gifva sig, nedhugga dem till sista man.
På ett betydligt afstånd från den öfriga
rytterikolonnen kom en ensam ryttare på en eldig häst framsprängande
öfver fältet helt nära muren. Han befann sig så godtsom
midt för det ställe, der Johan och den andre officeren
kommit upp på muren, då han plötsligt ryckte till sig tyglame
och tvang hästen att stanna och lyfte den högra handen
öfver ögonen för att bättre kunna se de båda skepnaderna
på muren.
Johan bleknade. Det var den polska fröken, och hon
hade tydligt igenkänt honom. Hon sporrade sin häst och
red rakt fram till den plats, der Johan Stod.
“Nu mötas vi för tredje gången,*4 sade hon, “men det
får icke mera ske. Jag vill dö .... och du måste döda
mig, Johan!“
Johan stod som förstenad. Han kunde ej rätt fatta
betydelsen af de uttalade ordeij, han såg blott i den djerfva
flickan den som tvenne gånger räddat hans lif, och den
dristigä förslagenhet, som hon nu utvecklat — ty med den
kännedom han hade om general Czameckis lidelsefulla begär,
att just hans polackar skulle bemägtiga sig det slott, som
försvarades af Ascheberg, var det tydligt, att den
behjer-tade flickan här sökt sin frände till behag utföra ett värf,
som ingen annan vågat — nästan hänförde honom.
I detsamma visade sig mynningen af den till stallet
framsläpade kanonen på vallen, och omkring den framtittade
nyfikna hufvuden.
“Tveka icke, dröj icke,“ ropade den häftigt upprörda
flickan, “kanonen der, som riktas mot mitt folk skall eljest
först träffa mig, och jag ville dock helst dö för din hand
.... Skulle du åter befalla din kanon att tiga, då är slottet
mitt inom tio minuter.“
Svea, 1869. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
