Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den störtade ryttaren lyckades dock snart frigöra sig från
sin häst och ilade med vingsnabba steg mot ryttame. En
af dessa steg af sin häst, och den svartögda svängde sig
upp i sadeln.
Nu var Johan drifven till det yttersta. Antingen måste
den af sin lidelse förblindade flickan dö, eller ock måste
Johan det, ehuru på hans sida stannade äfven vanäran.
Då syntes ganile Jakob fatta luntan ur den dröjande
krigarens hand; derpå foljde en blixt och en knall, som
ryckte männen på vallen ur sin förtrollning, och när
krutröken försvann, såg man, huru välriktadt detta skott hade
varit. Kanonen hade varit laddad med skrot, och hela
spetsen af rytterikolonnen var splittrad. Den stolta, djerfva
uppenbarelsen, som så betagit männen all förmåga af
handling, var försvunnen, och marken var betäckt af döda och
döende, män och hästar om hvarandra.
“Så der ja!“ sade Jakob och slog ett kraftigt slag på
Johans axel, “nu hoppas jag till Gud, att det der
troll-skapet skall vara sin kos!“
Krigarne rundt omkring lyssnade till den gamles ord,
och sedan utspred sig utan att man visste huru en
besynnerlig sägen om ett sjörå, som stigit upp ur hafvet för att
hjelpa fienden, och som förtrollat alla, som sågo på henne,
med undantag af gamle Jakob, för han var söndagsbarn.
Det blef dock icke mycken tid att nu orda om detta
ärende. Öfversten återvände från striden, och slottet fylldes
åter af folk. Men nu var det redan mörkt, och man
började oförtöfvadt göra allt i ordning till inskeppning. Man
trodde sig hafva tillräckligt uttröttat fienden för att icke
behöfva befara något anfall förr än följande dagen, och då
hoppades man, att fienden skulle fa lång näsa. Johan och
hans dragoner sågo dock i skymningen ett brandenburgskt
regemente fotfolk rycka fram mot slottsporten och ställa
sig i skydd af ett djupt dike. Denna rörelse blef emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
