Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var allt för tydligt, att det skulle gå så, som den
vilda flickan sagt, och Johan skulle stämplats som en svart
förrädare inför sin öfverste och sina kamrater. Och likväl
tvekade han. Handen höjdes gång efter gång, men som
han skulle- låta hanen falla, tycktes liksom pistolen blifva
för tung för hans hand. Den sjönk maktlös ned.
äfven den vid Johans sida stående officeren och de
nyfikna anletena vid kanonen tycktes gripna af en
hemlighetsfull makt, som för ett ögonblick betog dem all
handlingskraft. Den fine, spenslige ryttaren med det dödsbleka
anletet, hvars svarta, blixtrande ögon strålade af en
öfver-jordisk glans, medan vinden fritt lekte med de långa, svarta
lockame — allt utöfvade på dem en verkan, som om de
sett en andeuppenbarelse.
“Skjut, i Guds eviga namn, skjut, era förhexade
fårskallar, eller skolen J falla på eviga fläcken för min gamla
pamp,“ hördes då en grof stämma ryta bakom kanonen,
och omedelbart derefter visade sig gamle Jakob på muren
vid sidan af Johan.
“Kunde, regera mig, tro det .... men nu skall du
lukta på ärligt svenskt krut,“ skrek han åt den nedanför
muren hållande fienden.
Ögonblickligt svängde flickan om sin häst för att
skynda tillbaka till rytterikolonnen, hvilken nu var så
nära, att det främsta ledet blott behöfde tillryggalägga ett
par hästlängder, för att skottet från kanonen skulle gå
öfver deras hufvuden.
Då small ett skott från muren, och den eldiga hästen,
som bar den djerfva ryttarinnan, störtade. Det var Jakob,
som hade sigtat på henne sjelf, men genom hennes plötsliga
vändning med hästen förfelat sitt egentliga mål. Jakob
kastade genast pistolen ifrån sig och skyndade till kanonen,
som han med säker blick riktade på ryttame. Dessa hade
stannat vid åsynen af hvad som tilldrog sig på slätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
