Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En folkfest. Skizz af Mattis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Men ojn det skulle bli far%t?“
“Farligt, “ upprepade den unga flickan litet förvånad
och vände åter sitt vackra ansigte emot soldaten, “skulle
det kunna bli det?“
“När en sådan massa folk kommer tillhopa, och en
del blir halfrusiga, så vet man aldrig hvad som kan hända. “
“Åh, man måtte väl kunna lita på vakten.“
Detta var en ny vändning af saken, som alldeles
förvirrade Utter.
“Hon litar på vakten, d. v. s. på mig,“ mumlade han
för sig sjelf, “jag kan väl ej be henne låta bli det.“
“Jungfru Anna skulle verkligen lita på vakten ?“ sade
han högt.
“Jag hoppas, att jag kan det.“
Utter lyfte upp hufvudet, och för första gången på
mycket länge tyckte han sig hafva mod att se den han
älskade rakt in i ögonen. Det var som om denna stund
hade inneburit någonting mer än vanligt vigtigt för honom,
och öfver hans ansigte och i hela hans hållning kunde
man varseblifva en sällsam högtidlighet.
Anna märkte det också, och skämtet på hennes läppar
dog ovilkorligt. Måhända trängde en stråfe allvar ifrån
det trogna hjertat, som klappade derborta under den blå
rocken rakt in i den sorglösa flickans sinn^. Säkert är,
att hon en minut tyckte, att Jacob Utter ändå ej såg så
dum ut.
“Jungfru Anna Ican lita på vakten,“ sade omsider
soldaten långsamt och med saker stämma, “och så får jag
önska lycka till godt nöje.“
Han gjorde en temligen klumpig afskedshelsning och
skyndade ut.
När han kom ned på gatan såg han ut att vara
fördjupad i tankar. Noga räknadt egde han dock i dessa
ögonblick icke mer än en enda; men denna enda var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
