- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1869 /
131

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En folkfest. Skizz af Mattis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Invid trappan var dock oväsendet värst. Tre af
soldaterna hade släpat undan de rusiga karlame; men
försökte sedan förgäfves att återtaga sina platser. Fölket,
som i dem såg liksom obefogade inkränktare af sitt nöje,
stötte dem undan med hot och svordomar.

Sinnena hade blifvit upprörda och ville icke lugna sig.

Förgäfves trädde polismästaren ut och försökte att
göra sig hörd; man nästan skuffade honom tillbaka.

Ensam, lugn och orubblig stod emellertid Jacob Utter
qvar på sin plats och försökte med oerhörda
ansträngningar att hålla ordningen vid magt. Förgäfves ville man
kasta undan äfven honom — han var såsom hade han
varit rotad i jorden, oöfvervinnerlig, nästan jättelik i sin
styrka. Han stod lik en enda väldig klippa midt ibland
de upprörda vågorna i en fräsande bränning.

Men med ens skakades han till såsom af en inre
darming, en hastig blekhet drog sig öfver hans väderbitna
ansigte och hans ögon fastade sig envist och med ett
sällsamt uttryck vid en grupp, som, inklämd i den värsta
trängseln, sökte att arbeta sig fram till ingången.

Denna grupp bestod af Anna Gren, hennes föräldrar
och skräddare Berg.

Hade Anna i tankame ej kunnat känna någon fruktan
för folkskockning, så fick hon dock nu i verkligheten på
en gång erfara alla dess obehag.

Än vankades det våldsamma knuffar, än sattes en
stor fot ofvanpå hennes,* som, inom parenthes sagdt, var
ganska nätt och vacker, och än böjde sig ett skäggigt
ansigte tätt fram emot hennes.

Skräddaren, som utbedt sig att fa blifva hennes
ledsagare, och af hvilken hon väntat stöd och beskydd, hade
all möda ospard för att ej sjelf blifva nedtrampad. —
Likaså hennes far.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1869/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free