Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En folkfest. Skizz af Mattis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den förre hade visserligen i böijan med myndig ton
snäst till en medborgare i luggsliten rock, som till och med
vågat lägga armen om Annas lif; men detta hade endast
haft den påföljd att han sjelf Ätt en ganska eftertrycklig
klämning öfver nacken och blifvit makad ett stycke undan.
När han sedan åter armbågat sig fram till Anna, var
han betydligt spakare och tycktes på intet sätt hågad att
ånyo yttra sig.
Anna fick således tänka på att freda sig sjelf, och
detta var icke det lättaste.
Nära intill trappan fick hon ett nytt famntag och då
hon sökte att draga sig undan detta, trycktes enBmällande
kyss på hennes läppar.
Halft förbittrad, halft förskräckt kastade hon sig åt
sidan och ropade på sin far.
Men hennes rop dog’ bort för ett vildt skrik, som i
detta ögonblick upphäfdes några steg framför henne.
En person hade snafvat emot trappan och fallit
omkull. Mängden stod ej till att tillbakahålla. I vild yra
stormade den fram öfver den olycklige, som inom ett par
minuter var trampad i stycken*).
*) John Brown beskrifver, i sina skildringar af Gustaf IIl:s hof,
detta folkupplopp sålunda:
“Folkmassan, hvaribland äfven mycket allmoge befann sig,
trängde så %starkt på, att vakten ej förmådde hålla dem tillbaka.
Åtskilliga personer snafvade vid ingången och föllo; dessa reste sig
aldrig mer; ty de trampades icke blott till döds utan i stycken. Det
oaktadt var begärligheten att tränga in så stor, att man rusade öfver
döda och döende in uti olycksrummen, der man fortfor att dricka,
fråssa, dansa och stoja till klockan 6 andra morgonen.
Vid början af dessa uppträden trodde polismästaren sig ej böra
qväfva den allmänna glädjen, utan tvärtom dölja olyckshändelserna,
såvidt ske kunde; men antalet af döende jemte hopens raseri, tilltogo
i den grad, att han såg sig nödsakad reqvirera mera vakt. Ej utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
