Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minnesblad af Marie Sophie Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bud från Hinberg, med begäran att häradshöfdingen ville
besöka sjuklingen. Han hade åter haft en slagattack, och
önskade tala vid häradshöfdingen.
En morgon några dagar derefter sade häradshöfdingen
till sin fru:
“Jag skall besöka magister Gustaf— för att tala med
honom om Hinberg. Denne sednare har visserligen djupt
förfördelat honom; men jag hoppas likväl, att vår
förtjenst-fulle litteratör har ett lika varmt hjerta som god penna,
och då skall han lyssna till min bön.“
Häradshöfdingen begaf sig till Trädgårdsgatan N:o 7,
der Gustaf— sedan många år tillbaka bodde. Han gick
öfver gården och två trappor upp. Ett par dubbeldörrar
ledde från förstugan in till den berömde Gustafs boning.
Häradshöfdingen inträdde i ett fyrkantigt rum med tvenne
fönster, emellan hvilka stod ett skrifbord. Yid detta satt,
lutad öfver ett papper, Gustaf—.
Han var nu en man om 45 å 46 år.*
Gustaf såg upp och fastade ögonen på den inträdande.
De i gossåren så lifliga bruna ögonen hade ännu det
uttryck af intelligens och godhet, som alltid utmärkt dem,
ehuru en lätt slöja nu låg kastad öfver blicken, som
talade om öfveransträngning, ljusskygghet- och stegrad
närsynthet.
Gustaf lade bort pennan och reste sig för att helsa
den fremmande.
När han stod upprätt, märkte man att han var under
medelmåttan till sin längd, och med en liten fallenhet
för fetma.
Den höga och hvalfda pannan hade blifvit kal, håret
tunnt och hyn blek. Uttrycket i hans ansigte var i högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
