Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minnesblad af Marie Sophie Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grad tilltalande och gjorde ett så fördelaktigt intryck, att
man från första ögonkastet kände sympati för mannen.
Häradshöfdingen nämnde sitt namn.
Gustaf räckte honom handen, sägande:
“Välkommen, herr häradshöfding, det gläder mig att
fa göra er bekantskap; men jag förmodar, att jag har någon
särskild orsak att tacka härför. Var god och sitt ned.“
Gustaf hänvisade till en soffa som stod till venster i
rummet och häradshöfdingen satte sig, i det han kastade
en mönstrande blick omkring i den litterära verkstaden.
Det var således här, som denne flitige litteratör
arbetade. Det var från detta skrifbord, han utsände det ena
verket eftér det andra, omarbetade på vårt språk, så som
endast han kunde göra det. Har hade han skrifvit sina
statistiska uppsatser; här hade han gjort sina “promenader
kring Stockholm“ och här hade han öfversatt Thiers och
Lamartine.
Rummet förtjenade att beskrifvas.
Der rådde halfdunkel, något som var nödvändigt för
hans ömtåliga ögon. Fönstema voro försedda med höga,
gröna jalousier, som utestängde allt öfverflöd af dager. —
Staplar af böcker upptogo fönsterposterna och likaledes voro
tvenne till taket gående hyllor uppfyllda deraf.
Skrifbor-det var så betäckt af tidningar, böcker och manuskripter,
att det endast fanns så stor. plats ledig, som behöfdes för
det papper hvaruppå han skref och detta var viket i
qvartsformat och försedt med en helt smal marginal.
Något ganska eget var det att se Gustaf, då han
arbetade. Med hufvudet djupt nedböjdt öfver papperet,
tycktes det för åskådaren, som handen, hvilken förde
pennan, knappast rörde sig och likväl, inom några ögonblick
var den ena sidan efter den andra fullskrifven med små
punkter och streck och det så tätt, så tätt att man
förvånades, att någon kunde tyda dessa tecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
