Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minnesblad af Marie Sophie Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bidrag sändes från nära och fjerran till den läma faderns
ofardiga dotter.
De i boklådan och på Dagbladskontoret tecknade
medlen öfverlemnades till Gustaf och visade att insamlingen
inbringat 1,200 riksdaler.
“Att mitt namn var så mycket värdt trodde jag icke,“
utropade han med glad öfverraskning.
Samma dag redovisningen inkom till Gustaf, besökte
häradshöfdingen Hinberg. Han hade med sig ett Dagblad.
Häradshöfdingen läste upp hvad Gustaf skrifvit; men
utelemnade allt, som angaf att det var for Hinberg man
bönfoll om hjelp.
“Vet ni hvem det är, som här vädjat till den allmänna
barmhertigheten ?“ frågade häradshöfdingen.
“Huru skulle jag kunna veta det, jag som lefvat ett
afsöndradt lif allt sedan jag blef lam,“ svarade Hinberg.
“Ni känner honom, det är Gustaf—.“
Den lames händer skälfde.
“Tänk, om han ville skrifva till er dotters förmån,“
återtog häradshöfdingen.
“Herre, är ni galen ?“ skrek den lame, “har jag icke
sagt er, att jag bestulit honom.“
“Han skall det oaktadt bistå er stackars flicka.“
“Nej, och tusen gånger nej, han skall endast fröjda
sig åt mina olyckor.“
Någon bultade med en käpp på dörren.
Carin gled ned från stolen och gick att öppna.
“Bor herr Hinberg här?“ frågade en röst med ett
egendomligt, kort och hastigt uttal.
Carin bejakade frågan och släppte in den främmande.
Hennes faders bleka och slappa ansigte hade vid
ljudet af denna röst, väl bekant sedan långt tillbaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
