Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litet om tänderna, af en läkare. Med illustration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och betydelse såsom en länk i den stora kedja, som kallas
menskliga organismen.
Tänderna iko af naturen bestämda att tugga med, och
lika visst som det är nödvändigt att tugga sin mat, lika
nödvändigt är det också att hafva något att tugga den
med. Man bör icke sluka maten, och ställa alltför
orimliga anspråk på den eljest så fördragsamma matsmältningen,
genom att lemna allt för stora stycken till dess vidare
bearbetande. Man bör göra sig det besväret att sjelf hjelpa
till, på det att maten verkligen må blifva närande. Yissa
personer finna verkligen en synnerlig njutning i att sluka
födan, Gud vete af hvad orsak; högst sällan kan det vara
af brist på tid. Det är en glupskhet, som har starkt
tycke med det sätt, hvarpå djuren taga till sig födan.
Skall man då till på köpet sluka tidningame, under det
man sluker maten, så har man icke nytta af någondera
delen. Nej, tugga din mat ordentligt och låt den sedan
lätt och beqvämt halka ned, och dermed farväl! — Det
är också stor skilnad mellan en som slukar och en
gur-mand. Den sednare förstår mycket väl att tillfredsställa
och smeka sina smakorganer, derigenom att han, ofta ända
till obehaglighet, under en lång stund vrider och vänder
läckerbiten i munnen, då deremot den andre blott proppar i sig.
Det är för att underlätta naturens arbete, för
matsmältningens och smakens skull som vi tugga, och dertill
behöfvas tänderna. Äro de friska och starka, så är
tugg-ningen blott en behaglig ceremoni, ett nöje. Men äro de
förderfvade, så fordras, att man går tillväga med en viss
försigtighet; man måste gifva akt på, att man icke förtär
något, som är för varmt eller för kallt, att man icke
bryter af en lös tand på något hårdt föremål, att man icke får
något uti den ihåliga tanden på högra eller venstra sidan,
o. s. v., och skulle de slutligen vara helt och hållet borta,
så må vi tåligt foga oss i att skära kanterna af brödet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
