- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1869 /
177

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litet om tänderna, af en läkare. Med illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att stycka köttet i små bitar och att mumsa. Men man
vet alltför väl att denna operation gör en mindre behaglig
effekt, och frestas derföre att undvika den, genom att låta
stora stycken halka ned, till föga båtnad för det maskineri,
som skall mottaga dem till vidare bearbetning. Yid ett
sådant förhållande äro löständerna nyttiga, d. v. s. när de
äro af god beskaffenhet.

Denna tändernas nytta, som alla känna till, användes
ofta i dagligt tal i figurlig bemärkelse. “Det må han
tugga på“, säger man om en person, som fått något riktigt
kinkigt att utfundera, och det är icke något att anmärka
mot detta språkbruk, blott tuggningen icke urartar till
omtuggning. När man deremot, likaledes i figurlig
bemärkelse, säger om någon, att han förstår att “bita ifrån sig“,
så haltar liknelsen; ty vi hafva många gånger sett och
hört både män och qvinnor på ett utmärkt sätt bita ifrån
sig, oaktadt de icke haft en tand i munnen. Det samma
gäller uttrycket: “visa tändema“.

Ett fullkomligt korrekt uttryck är deremot “hålla tand
för tunga“, när man dermed vill beteckna tystlåtenhet.
Många ord, som sedan blifvit bittert ångrade, hafva sluppit
ut öfver läppame, och vederbörande skulle vilja ha gifvit
mycket till, om de hållit tand för tunga. Tänderna äro
de skär, hvarpå mången ordström förlist, och det är kanske
i denna bemärkelse, som den yngre Eddan på flera ställen
i “Skaldespräket“ kallar tänderna för ordens, munnens och
tungans skär eller sten.

Men det torde vara på sin plats, att vi nu vända t
tillbaka till tändernas nytta och nödvändigheten att bevara
dem så länge som möjligt. Yi skulle i detta hänseende
blott vilja tillägga att bristen på dem beröfvar oss en hel
mängd personliga njutningar. Yi måste icke allenast afstå
från nöjet att vid passande tillfälle kunna blotta en
tandrad, utån måste också taga farväl med många födoämnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1869/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free