Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elins guldstycken. Saga från Erik XIV:s tid, berättad af Bias. Med 3:ne teckningar af C. S. Hallbeck - 1. “Blacken wille medh honom fahra“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kan du ej gå upp till kungen och bedja honom
skydda dig mot nobilisen och hans rika slägt? Kung Erik
har ju bekostat din läsning i Upsala, fastän han aldrig
sett dig.“
“Är du tokig, Elin ?“ sporde studenten. “Tror du,
att jag tigger någon om förlåtelse och skydd? Nej yore
det också femtio kungar och en hel klunga med högfärdiga
nobiliser, så sköter jag mig nog sjelf, utan att förödmjuka
mig. Allra minst skulle jag taga till bönboken för det
jag rappat upp en oförskämd och dumdryg spoling. Du
Elin är den enda på jorden, som jag kan bedja om
förlåtelse, och det gör jag af hjertat gema.“
“Hä då! nu kommer du med dina Upsala-grannlåter
igen! Det lärer du min sann icke göra, fastän du
pratar. Nu ha yi yäl allvarsammare saker att tala om,
än sådant der slarf!“
“Hvarföre det, Elin ? — Hvarföre göra afskedet tungt
och sorgset? Låtom oss vara glada så länge vi kunna?
“Alltid det bästa som sker!“ brukade salig mormor säga.
Det ordspråket är filosofi och kallas i Upsala för
optimis-mus, men det begriper icke du, Elin.“
“Det förstår jag icke“, svarade Elin och försökte att
se ond ut, “men det förstår jag nog, att om du hållit din
tunga i styr vid akademien i det der samqvämet, så had<r
du ej nu behöft rymma land och rike som en annan
upp-rorsmakare. Nu får du vara glad åt att lyda trumman, om
du får bli krigsknekt och så blir du nog ihjäl skjuten när
det bär af emot dansken. .Det är annat än att bli prest
i Svärdsjö!“
“Aha, är det der skon klämmer ?“ skämtade Hans
Anderson muntert. “Du längtar efter att blifva
prest-hustru!“
“Ey skäms, Hans! Du är alltid så otäck. Jag skall
aldrig säga ett ord mer åt dig!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
