Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elins guldstycken. Saga från Erik XIV:s tid, berättad af Bias. Med 3:ne teckningar af C. S. Hallbeck - 3. “Han vakna’ ej förr äni främmande land“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men kände huru det smärtsamt ryckte i hvaije lem, i hvarje
benknota-. Under sådan sömn äro drömmarna oroliga och
plågsamma. Hans Anderson slet mer ondt i drömmen, än
han gjort i verkligheten. Han red med Elin bakom sig
på den slöskodda Blackas rygg genom en mörk skog.
Blacka halkade på isen och efter dem jagade “Jäppe på
berget“, hyars hufvud räckte öfyer tallarnas kronor. På
Jäppes axlar satt nobilisen och yinkade åt Elin hvilken
rodnade så yackert och vinkade tillbaka. Ursinnig drog
Hans Anderson sin väija, men huru han än drog, satt
värjan likväl qvar i slidan, och Jäppe med nobilisen på
axlarna kom allt närmare. Blacka stöp slutligen i mark utan
bådfe skor och ben; Elin, den otrogna Elin, kastade knytet
åt nobilisen, och det föll i mark med ett klingande ljud.
En hög med blänkande guldstycken låg på marken, och
Elin hoppade från Blackas rygg för att plocka upp dem.
Hans Anderson skulle springa efter, men innan han hann
komma ur stigbyglarna, höjde sig Blacka upp i luften.
Det bar rätt upp emot solen, och Elin och guldmynten
samt Jäppe och nobilisen försvunno. Så bar det ut åt
hafvet, och blott himmel och vatten syntes. Hans
Anderson svindlade och föll af Blacka. Det bar af utföre, och
han höll för ögonen. Han föll med blixtens snabbhet och
hörde vågornas dån. Alldeles tillintetgjord, försvann han
i hafvets famn. En våg kastade upp honom; han såg
Elin från höjden och räckte armarna mot henne. Hon
kom ned, men gaf honom i stället en brinnande örfil och
försvann i luften bakpå en grann och vacker riddares häst.
Efter den red på afstånd en liten rödblommig man och
räckte lång näsa åt Hans Anderson. Vid det Hans
Anderson ånyo sjönk ned i vattnet, såg han riddaren sätta en
guldkrona på Elins hufvud. Han tyckte sig ånyo flyta
upp, men såg då blott den rödblommige lille mannen
ill-parigt grina och öppna hans knyte samt derur taga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
