Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elins guldstycken. Saga från Erik XIV:s tid, berättad af Bias. Med 3:ne teckningar af C. S. Hallbeck - 3. “Han vakna’ ej förr äni främmande land“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pung med guldmynt. Han klingade med mynten och
visade dem blänkande i sin öppna hand samt försvann under
ett håqskratt.
I detsamma vaknade Hans Anderson under häftig
smärta såsom efter en hård stöt. Han fann sig liggande
på ett golf i ett litet trångt rum, och stöten hade han fått
vid det han i drömmen fallit från en bäddad väggsoffa
eller brits. Han såg en fot och ett halft karlben försvinna
genom dörren, som slogs igen, och en blick på det lilla
väggfasta bordet visade honom hans knyte öppnadt. Det
oförklarligaste var, att guldmynten, som så hånande visats
honom i drömmen, lågo i knytet. Att mannen, som smög
sig ut, ej lagt dit dem, syntes deraf, att de tycktes förut
ha varit omsorgsfullt nedlagda i en skinnpung bland andra
saker, men nu häftigt uppryckta, för att tagas ur pungen.
Att denna stöld ej lyckats, kunde förklaras deraf, att Hans
Anderson i detsamma vaknat. Nu erinrade han sig lifligt,
att Elin smyslat med knytet och att hon slagit bort hans
anmärkning, att knytet kändes tyngre. Likaså kom han
ihåg, att han hört det klinga, när han tappade knytet på
Brunkeberg. Allt tydde på, att Elin gifvit honom
guldmynten. Men hvarifrån hon fått dem kunde Hans ej
utfundera.
Detta var dock ej enda föremålet för studentens fun-_
deringar. Han visste ju ej hvar han befann sig. Af
huf-vudvärken efter ruset föreföll det honom som att rummet
gick omkring alldeles som om han legat i en kajuta. Det
lilla rummet hade dock mer utseende af ett litet fängelse,
och endast den omständigheten, att den lilla glugg med
genomskinligt hora, som skulle föreställa fenster, ej var
försedd med galler, ingaf honom tvekan. Dock var
gluggen ej större än att knappt en katt kunnat krypa ut.
Han öppnade gluggen, och en frisk salt vattenström slog
honom omildt i ansigtet. Den kylde dock feberyran efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
