Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elins guldstycken. Saga från Erik XIV:s tid, berättad af Bias. Med 3:ne teckningar af C. S. Hallbeck - 3. “Han vakna’ ej förr äni främmande land“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dertill bidrog också det höga anseende Frans Klemetson
förvärfvat vid flottan, der han var äldsta höfvidsman och
hade fört Gustaf Wasas bekanta fartyg "Stora Kraveln"
i dess ärofullaste strider.
Med mycken ifver och noggrannhet öfvade sig Hans
Anderson att sköta sin stora skerpentin och att dervid fa
sitt oöfvade manskap till snabbhet och skicklighet. Han
begagnade den korta tiden under seglingen öfver Östersjön
så flitigt, att han så väl uti skerpentinens som
änterdrag-gens och huggvapnens skötande förvärfvade sig godt beröm
af den gamle höfvidsmannen. Snart hann den
snabbseg-lande Svanen upp den förut seglande svenska flottan strax
norr om Bornholm och intog sin plats i första linien i
lovart om "Elefanten", Irån hvars akterdäck Jakob Bagge
gladt hälsade sin äldste och mest erfame under-befälhafvare.
Mot qvällen saktade vinden så att det nästan blef stillt,
och de båda fartygen lade till sida vid sida, så att de båda
befalhafvame kunde tala vid hvarandra. Vid Bagges sida
stod då en ung man med ett förnämt utseende, och Bagge
bemötte honom med så mycken aktning som han varit för
mer än flottans befalhafvare. Denne man samtalade också
förtroligt med Frans Klemetson, så ätt Hans Anderson
märkte att de voro gamla bekanta. Utan att höra hvad
de tre männen sade, uppsnappade han enskilda ord. De
talade om de förra giljare-farderna för Eriks räkning till
Elisabeth af England och Maria Stuart. Deraf samt af
den obekantes fransyska brytning förstod Hans Anderson,
att främlingen var ingen annan än den bekante Karl de
Moraay, friherre af Varennes, hvilken i Stockholm kallades
"franska friherm".
Under det Hans Anderson betraktade de tre
märkvärdiga männen, smög sig en liten figur insvept i kappa helt
oförmärkt från Svanens däck till Elefantens och försvann i
skymningen i en hytt på den senares däck. Den upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
