Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elins guldstycken. Saga från Erik XIV:s tid, berättad af Bias. Med 3:ne teckningar af C. S. Hallbeck - 3. “Han vakna’ ej förr äni främmande land“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seglens antal alltså blef nio. På det i 450 vinkel mot
mastema stående bogsprötet fans dock ett tionde råsegel,
ty på denna tid funnos hvarken stag- eller lä-segel, och
bogsprötet var från äldsta tider blott en liten mast,
hvilken allt mer lutades, tills den för knappt hundra år sedan
lades nästan horisontelt och försågs med stagsegel.
Fartygets för sköt fram med en egendomlig, svinfylkad
utbyggnad, försedd med höga krenelerade relingar och
finknät. Yid första mastens eller fockmastens vant var
relingen ännu högre och försedd med skottgluggar för mindre
däckskanoner eller “slungor“. Bakom fockmast-vanten
slutade denna reling med två små tom eller kasteller eller
trätom med två våningar af skottgluggar. Midskepps,
kring stormasten, var relingen låg, inen längre akter-ut
eller kring mesanmasten och sjelfva aktern blef den högre
än för-ut och försedd med fyra torn. Af dessa fyra voro
dock de, som flankerade eller stödde sjelfva akterspegelns
bestyckade reling, mindre än de främsta. Förutom smärre
däckskanoner och kastellkanoner förde kraveln två under
hvarandra liggande hvarf eller lager af grofva stycken, så
att mängden af “skytte“ var ofantlig i förhållande till
skeppets storlek och besättning. Den tiden måste
mängden af materiel ersätta godheten. Den högt uppskjutande,
med rika sniderier och förgyllningar mellan salongsfenstren
beklädda akterspegeln hade i midten ett stort hvitt-falt,
hvarpå en uthuggen, förgyld svan samm. Flaggorna voro
upphissade, såsom det den tiden brukades, på mast-toppama
och ej på särskilda flaggspel. Svanen var af gammal
byggnadsform, och de höga kastellerna, hvilka brukats
alltsedan Snorre Sturlusons tid och då voro något alldeles
nytt, men nu urmodiga, förorsakade att fartyget krängde
svårt och måste föra svår barlast. Icke desto mindre var
Svanen en af de bästa seglare i svenska flottan samt hade
i striden alltid hedersplats närmast bredvid chefs-skeppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
