Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvandrarens hem. Poem af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvandrarens hem.
På sluttningen derborta ett odaltjäll jag ser,
Omskuggadt utaf björkar smärta, Ijnsa.
SI vackert lyser solen derpå, då hon går ner,
Och bortom dungen hör jag hafvet brusa.
Men ingen syns vid fönstret, och låst är stugans dörr;
Så månget barna-anlet’ jag såg derinne förr,
Som vittnade om helsa och om glädje.
Den gården varit faders, den varit farfars med,
Och en och hvar af dem i välstånd setat;
Derborta kring om kyrkan de begge myllats ned,
Se’n de i lifvet sträfvat och arbetat.
De älskat fosterlandet, som kostat fädrens blod;
De älskat hemmets torfva, der deras vagga stod,
Der älskad moder först dem bedja lärde.
De älskat dessa dalar, som, alltfrån barndomsår,
Hvar vår i blomning gått för deras öga;
De älskat nordanskogen, som grön i drifvan står,
Och himlen ofvanför, den djupblå, höga.
De älskat detta tempel, der de från barndomsda’r
Hört talas om den Gnden, som verldens synder bar,
Och der de först böjt knä vid altarrunden.
Och derför’ ingen åtrå, af högmod född och närd,
Drog deras hjertan bort från fosteijorden;
Och derför inga nycker dem drefvo till den “verld**,
Som ligger “många hundra mil“ från norden.
Svea, 1870. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
