Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvandrarens hem. Poem af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, inga ljufva minnen gjort den för hjertat kär:
Ej plöjde fader marken, ej bad vår moder der;
Ej bar den torfvan åt osa någon blomma!
Så tänkte far och farfar — se, ljufligt solen ler
Utöfver deras grifter invid mnren! —
Men farfars sonson ville ej vara bonde mer,
Han ansåg sig till “högre frihet buren";
Att genom själens odling en sådan frihet nå,
Det der är så besvärligt: man tager fracken på,
Så får det inre vara som tillförne.
Just så han gjorde, mannen, som egde gården här,
Han herre blef och tog sin hand från plogen;
Så blef hans åker vanskött, och tistlar växte der,
Och lyckan gick, som fliten gått, “åt skogen";
Då ljöd ett rop: “o, Sverge är dock ett träldomsland,
Det följer ej med tiden. Res till en annan strand,
Der hvar och en har rätt att vara herre!"
Och allt i hemmet såldes: den gamla bibeln tog
En handelsman att deraf göra strutar;
Och mormors kära länstol bars af till närmsta krog,
Och mor och barnen fingo “köpsta"-klutar —
Far var ju herre redan — man gick ur tjället ut;
Visst blef det vått i ögat: det var en svår minut;
Man visste icke hvad man gick till mötes.
Och nu står tjället öde^. På gården gräset gror,
Och fordom ansad teg besås af ingen.
Vid sjelfva förstu’qvisten ett ödlesällskap bor,
Och storken syns mot taket sänka vingen––
"Men de, som tanklöst gåfvo mot fjerran land sig af.
Hur går det dem i händer, der bortom skummigt haf?"
Du frågar — jag skall sanningsenligt svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
