Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Blanche. Försök till en karakteristik, af Frans Hedberg. Med en stålsticksplansch upptagande porträtter af August Blanche 1838 och 1868, utsigt af hans malmgård och hans facsimile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppteckna yår samtids sträfvanden och handlingar, och
bland de namn som då skola stå i främsta ledet, är August
Blanches ett, och det skall stråla med ovansklig glans.
Då hafva öfyerdrifterna fallit bort, och det rena, gedigna
guldet som hos denna rika natur låg nästan i dagen, skall,
befriadt från den menskliga skröplighetens slagg, glänsa
fram öfver mycket som af framtidshäfdens mineraloger
kommer att kallas vid sitt rätta namn, kattgull eller
glim-mer, huru äkta det än blifvit ansett för att vara i
samtidens ögon.
I väntan på den dagen må det vara mig tillåtet att
här försöka lemna en kort karakteristik öfver en man vid
hvilken jag var fästad med så många vänskapens och
erkänslans band. Skulle minnet af hvad han, den mogne
mannen och den erkände författaren var för den opröfvade
ynglingen, den osäkre nybörjaren, gjuta allt för mycken
glans öfver den bild jag nu framställer, så finnas nog de
som skola draga försorg om att det öfverfiödiga filas bort
igen, och att de rätta dimensionerna blifva återställda:
jag vill blott söka framställa bilden så som jag uppfattat
den, ingenting annat.
August Blanche hade tvenne egenskaper, hvilka måste
göra honom till en ovanlig företeelse, äfven om han aldrig
skrifvit en rad eller talat ett ord, — för att här beröra
de tvenne vigtigaste sidorna af hans verksamhet.
Han var en karakter, och han hade ett hjerta.
Man må predika, hur högt man vill, den satsen att
snillet kan göra sig gällande utan dessa tvenne medlare
mellan stoftet och det oändliga; det säkra är, att går icke
karakterens malmådra igenom, och pulserar icke ett godt
och älskande hjerta i skaldens dikt, politikerns handling
eller menniskans sträfvan, så blir all deras bragd endast
ett tomt ljud som förflyger med vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
