Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Blanche. Försök till en karakteristik, af Frans Hedberg. Med en stålsticksplansch upptagande porträtter af August Blanche 1838 och 1868, utsigt af hans malmgård och hans facsimile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Blanche var en karakter. Sjelfya hans
bittraste motståndare, — och han hade många sådana, — kunna
icke förneka det. Han blef aldrig sin ungdoms idealer
otrogen, som det händt med så mången, lika rikt utrustad
som han. Der han i ungdomens sjudande glöd stälde sig
af böjelse, der stod han ännu vid mannaålderns gräns qvar
af öfyertygelse, och han dagtingade aldrig med det som
för stunden flöt ofvanpå. Han tänkte högt om
mensklig-heten, om sitt fosterland, om friheten, — och gick han
äfven, i de försigtigas ögon, för långt, så gjorde han det
likväl aldrig af egennyttiga eller orena motiver. Han ville
icke bryta ned det bestående blott för nöjet att få sköfla;
han ville det för att kunna skaffa luft och ljus i
mensk-lighetens dälder, — då så många andra vilja förbehålla
dessa det andliga såväl som det kroppsliga lifvets vilkor
endast för höjderna. Men han var för mycket estetiker
och skald för att vilja och kunna vara, hvad man så ofta
beskylde honom för, en hänsynslös demagog.
August Blanche hade ett hjerta af renaste guld. Hvar
och en som kom i hans närhet, som behöfde hans råd eller
begärde hans bistånd, vet det mer än väl och kan bära
vitne derom inför dem som vilja fråntaga honom äfven
denna gåfva, den rikaste kanske af alla dem han
emot-tagit af en frikostig försyn.
Han hjelpte och hjelpte gerna. Det var icke
för-mycket — säger man, — ty han kunde det. — Ja, det
är sant, han var ett af dessa lyckliga undantag i vårt
land, som icke behöfde skrifva för bröd. Men, vilja vi
vara fullt uprigtiga, huru många finnas icke som kunna
hjelpa utan att göra det? Och om de hjelpa, huru göra
de det? Jo, i de flesta fallen kasta de antingen
föraktligt eller också tanklöst ut en allmosa, utan att så noga
taga reda på hvar den faller. Så hjelpte icke August
Blanche. Han hade icke allenast penningar, han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
