Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Blanche. Försök till en karakteristik, af Frans Hedberg. Med en stålsticksplansch upptagande porträtter af August Blanche 1838 och 1868, utsigt af hans malmgård och hans facsimile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deltagande, han hade tröst, uppmuntran och kärlek att
gifva åt den som bad om haijs bistånd. Om någonsin
“gåfva med varm hand“ varit en sanning här i verlden,
så var det när han gaf. Och likväl gjorde äfven han mer
än en gång den bittra erfarenheten att man lånar en vän
och kräfver en fiende. Bland de tusenden som följde hans
stoft till grafven, fanns mer än en som inom sigharmades
^ öfver ståten, och som kanske icke långt förut gått hulpen
ut ifrån malmgården för att öka de otacksammas stora
falang. Men så fanns der också mången som med tåradt
öga och blottadt hufvud följde hans stoft och nedkallade
välsignelse öfver hans minne. Och såg hans ande ned på
de böljande massorna så är jag säker om att för den
men-niskovänliga blicken skymde de sednare bort de förre, och
han gjorde som i lifvet: han glömde gerna det goda han
sjelf gjort för att så mycket bättre kunna minnas det
goda som andra gjort honom.
Han var således fullkomligheten sjelf?
Nej, han var långt ifrån fullkomlig, dertill var han
för mycket menniska och skald. Fullkomligheten finnes
inte på jorden, och väl är det. Det är med fullkomligheten
som med de spegelfolierade glaskulor dem man sätter upp
i våra trädgårdar, man blir lång i synen när man ser sig
deri. Tacka vill jag ett glas med slipade kanter och en
mångfald af facetter. I det bryter sig ljuset, de skiftande
färgerna stråla och bilderna tusendublas. Hvilka
perspek-tif öppnar icke ett sådant, hvilken mångfald af former
speglar det icke.
Så är det äfven med menniskohjertat, när ljus och
skugga, kantighet och rundning omvexla. Och så var det
också med August Blanche. Han utan fel? Ack nej, han
hade många. Och just derför att hans förtjenster hade
denna skuggade grund att framträda uppå, lyste de så
mycket klarare. Många bilder drogo genom denna rörliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
