Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Blanche. Försök till en karakteristik, af Frans Hedberg. Med en stålsticksplansch upptagande porträtter af August Blanche 1838 och 1868, utsigt af hans malmgård och hans facsimile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hvem kan förtänka honom det, vid skolans och
student-tidens rörliga och muntra lif.
När han kom in på detta kära kapitel, så blef hans
öga dubbelt klart, hans leende ännu mera sprittande och
gladt. Den ena anekdoten ailöste den andra, och på detta
^ätt kunde timmarne fly bort som sekunder, och ingen
ledsnade att höra och höra ännu mera af de glada
upptågen, de träffande infallen. Talade han åter om de första
publicistiska fälttågen under “Frejas" dagar, och om den
tidens storheter på dessa områden, om Askelöf och
Johanson, om Almqvist och Crusenstolpe, om Sturzenbecker
och Lindeberg, så kunde man på en tid af några timmar
få en den muntraste och på samma gång skarpaste bild
af den tidens brokiga lif på tidningsbyråerna och vid de
lukulliska borden.
Och så som han berättade vid det glada laget, så
berättade han äfven med pennan i handen. Hans
berättelser och skizzer utgöra tillsammans en hel skiftande
historik utaf den tidens Stockholmslif; ja, de äro snillrikt
utkastade kulturbilder af stort intresse, äfven oberäknadt
deras rent poetiska, som göra dem till mästerstycken af
miniatyr-novellistiskt författarskap. Hvilken mångfald af
karakterer, och huru klara och skarpt begränsade. Jag
beh öfver endast hänvisa till en ibland många, till "Kalle
Utter", — den vore tillräcklig för att göra tecknaren
odödlig.
August Blanche hade en stil, som äfven åt det mest
obetydliga kunde förläna ett i sanning hänförande behag.
Han hade visserligen icke Crusenstolpes fint tillskurna, men
ofta i mer än tillbörligt skarpa lösningar doppade penna;
icke heller var han som Almqvist en de lysande
paradoxernas man, som målade så derför att "så lyste honom
att måla", eller som Orvar Odd, kåsören par excellence,
med sitt fyrverkeri af öfverraskande vändningar och slående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
