Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Blanche. Försök till en karakteristik, af Frans Hedberg. Med en stålsticksplansch upptagande porträtter af August Blanche 1838 och 1868, utsigt af hans malmgård och hans facsimile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fraser; — hans stil flöt lugnt och klart fram som en
leende flod som speglar himlen i sin bölja, och som bär
guldsand på sin botten. Ofta nog när känslan eldades,
trängdes floden tillsammans och bildade brusande kaskader
af qvickhet och poetisk glans; men aldrig upplöstes den
klara böljan i skum! Der gick alltid, midt i fallets
hvirf-vel, fram en ren och klar strimma af lugnyatten, fullt af
tankedjup och plastisk åskådning, som utmärkte honom
framför de flesta. August Blanche var i besittning af sträng
sjelfkritik, och arbetade icke fort. Mången till utseendet
obetydlig mening, mången bild, förvånande genom sin enkla
klarhet, kostade honom dagars arbete. Men han yar lycklig
nog att hafya tid att skrifva kort, och han begagnade sig
deraf i fullt mått.
Stilen är mannen, säger man. Åtminstone yar det
så med honom. Hans stil yar han sjelf. Samma plastiska
lugn låg öfver hans väsende som öfver hans skrifter;
fastän det af mången ansågs for ett instuderadt skick,
hvilket med förkärlek togs med bland hans passiva, när
det gällde att helt vänligt försöka lyfta ned honom från
den piedestal hvarpå han placerats utaf allmänhetens gunst
Men den manliga och upphöjda bilden förlorar genom
dessa små manövrer ingenting af sin storhet. August
Blanche var en af dem som tåla att ses, äfven i nattrock.
Författaren var så sammangjuten med menniskan, och båda
så i grund och botten ädla och varmhjertade att den enes
handlingar icke kunde grumla den andres anseende. Det
är sannt att menniskan hade sina brister, liksom en sträng
kritik väl äfven skall kunna spåra sådana hos
skriftställaren; men båda dessa voro af det slag som äro nästan
nödvändiga för att bilden skall få form, för att menniskan
icke skall vara en abstraktion. Hvad som bäst af allt
bevisar det egendomliga i det författarskap som blef August
Svea, 1870. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
