Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Blanche. Försök till en karakteristik, af Frans Hedberg. Med en stålsticksplansch upptagande porträtter af August Blanche 1838 och 1868, utsigt af hans malmgård och hans facsimile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genting emot * att regeringen tar initiatif, blott detta är
godt. Men ser man att regeringens initiatif icke äro goda,
så kan folket lätt komma att taga initiatif i allt.“–
“Men, heter det, det blir ej detsamma som att slå
läger, ligga i talt. Men att sommartiden ligga i talt, är
en lyx för den stora massan af vår befolkning, som om
det gäller, kan ligga på bara marken. “ ,
Längre fram i samma anförande säger han:
“Den konskriberade är ett magasineradt väsen hos
hvilket man utplånat det sista spåret af menniskan och
medborgaren. Yår indelta soldat har, liksom den frivilliga
folkbeväpningen, ett fädernesland. Den konskriberade har
blott en fana. Bevare oss himlen för ett sådant utbyte!“
Ädlare och sannare ord än dessa hafva val sällan
uttalats inom någon lagstiftande församling. Men det var
icke allenast i det högstämda föredraget som August Blanche
var mästare. Han var det äfven i det ironiska, i repliken.
Han kunde då träffa med ganska skarpa pilar, så mycket
skarpare, som de voro doppade i . en godmodig men
träffande satirs ganska svidande lösning. När regeringen under
första riksdagen efter det nya statsskickets införande
begärde ett anslag till Post- och Inrikes tidningar, för att
på detta sätt skaffa sig en officiel organ, der hennes
handlingar och afsigter kunde framställas i oförfalskad
belysning, så fordrade August Blanche, bland många, afslag på
detta förslag i ett lysande anförande, i hvilket han för
regeringens egen värdighets skull motsatte sig hennes
uppträdande som polemiker, och hvilket han slutade med
följande genomskinligt ironiska yttrande:
“Det finns ögonblick då man måste rädda en regering
mot hennes vilja!“
Mångfaldiga exempel skulle ännu kunna anföras för
att bevisa August Blanches betydelse som talare i
riksförsamlingen; men utrymmet förbjuder det. Hvad han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
