Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Svensken kommer och tar dig!“ Ett reseminne från Prag, upptecknadt af Frans Hodell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss slutligen inne i en labyrinth, bestående af trånga gator
och dystra husmassor med svartgrå färg samt smala,
göthi-ska fönster här och der.
Det var den så kallade Judendadt, sedan ett par
decennier tillbaka omdöpt till: Josephsstadt.
Prags befolkning indelas i katholiker och judar, dessa
senare till ett antal af nära 20,000. Judarne bo sålunda
i sin särskilda stadsdel och förefalla, i jemförelse med deras
trosforvandter i andra länder, såsom stående på en särdeles
låg grad i samhället. Då främlingen passerar förbi deras
smutsiga, lökluktande tmtiker, springa de ut och fatta
honom i rocken eller under armen, samt söka sålunda på
ett högst närgånget sätt att utbjuda sina varor eller sina
tjenster såsom vägvisare till de många synagogorna,
be-grafningsplatsema, värdshusen o. s. v.
Judarnes i Prag historia går för resten tillbaka ända
till de första sagorna straxt efter Jerusalems förstöring.
De i mitt tycke mest märkvärdiga platserna i
Juden-stadt voro den gamla sedan nära hundra år tillbaka icke
mera använda begrafningsplatsen och den s. k. Altnemchule,
denna senare en byggnad, till det yttre liknande de
be-skrifningar, man läser om de gamla hednatemplen, och till
det inre ett — källarhvalf. Begrafningsplatsen är alldeles
fullbyggd med grafetenar och minnesvårdar, så nära till
hvarandra, att man har svårt att tränga sig fram på
gån-garne, i synnerhet som dessa äro öfvervuxna med
slingerväxter och fläderbuskar. En egendomlig anblick är den
mängd lösa småstenar af alla slag, som ligger uppstaplad
på grafmonumenterna. Vägvisaren påstod att h varje jude,
som besöker sina förfäders grafvar, ditlägger en liten sten,
såsom en gärd af aktning och vördnad. Huruvida detta
är en dikt, öfverlemnar jag åt mina många vänner bland
judarne i Sverige att besvara; men nog mötte mig samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
