Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Svensken kommer och tar dig!“ Ett reseminne från Prag, upptecknadt af Frans Hodell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej.... Ah! nu gick ett ljus upp för mig. Jag lade mig
framstupa på golfvet och förde örat till en springa, för
smal att kunna se igenom, men tillräckligt bred för
lyssnaren. Jag upptäckte att en stor fyrkantig lucka yar
utskuren i golftiljorna.
“Är han engelsman ?“ frågade en karlstämma, som
jag tyckte, mig ha hört förr en gång, men utan att jag
kunde påminna mig vid hvilket tillfälle.
“Jag tror det!“ svarade en annan röst, hvilken jag
igenkände tillhöra min hygglige “Lohndiener“.
“Och han har mycket pengar påsig?“ sporde en tredje
karlröst. Det var värdens.
“Jag vet inte; men en engelsman brukar alltid vara
försedd“, genmälde herr “Lohndienem“.
“Yi våga försöket!“ fortsatte den första rösten; “passa
ni på luckan! Men har du nu ljugit för mig, så önskar
jag att svensken måtte komma och ta dig på fläcken ....
Guds död!“
Jag hade hört tillräckligt. Det var klart att här var
fråga om att begå ett brott. Men detta upprepande af att
“svensken måtte komma och ta dig“, som jag hade hört
en gång förut på dagen, kunde jag omöjligt förstå
meningen med. Emellertid beslöt jag att icke gifva mig i första
taget, om jag blefve öfverfallen och att vara beredd på
allt. I den lilla pennknifven i min hand tyckte jag mig
ega en hel armée.
Ännu en gång gjorde jag dock ett fåfängt försök att
hoppa* ut genom fönstret. Jag satte mig sedan lugnt på
en stol, och efter ett par minuter vred någon om dörrlåset.
“Den heliga jungfrun beskydde er!“ ljöd en entonig
röst och in i rummet steg, med en sparbössa i handen,
samma munk, som på morgonen uppvaktat mig i hotellet.
Med häpnad påminde jag mig nu att det var munkens
röst, som jag kännt igen bland de andra under golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
