Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Svensken kommer och tar dig!“ Ett reseminne från Prag, upptecknadt af Frans Hodell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få utmärkt goda viner. Yi följdes åt och inkommo i
en stor sal, uppfylld af öl- och vindrickande gäster. De
flesta sågo dock temligen ruskiga ut. Men när man är
ute på resor, skall man studera folklifvet, heter det.
Yärden erbjöd oss likväl genast ett enskildt rum och
förde mig genom en förstuga till en annan sida af
våningen. Min “Lohndiener“ skulle komma efter med vinet.
Jag inträdde i ett elegant litet kabinett. Värden bugade
sig artigt vid dörren och gick. Till min stora förvåning
märkte jag dock att han vred omkring låset utanför. Jag
sprang fram och kände på dörren; den var stängd.
Obehagliga aningar grepo mig och alla gingo de ut
på att jag blifvit lockad till en röfvarhäla, der jag
ovil-korligen skulle bli plundrad och kanske dödad till och med.
Hu! hemskare kan man ej gema tänka sig. . .
Jag skyndade fram till fönstret. Det gränsade till
en stor trädgård, omgifven af en hög mur. Att ropa på
hjelp tjenade till ingenting. Ett ögonblick stack jag ut
benet genom fönstret och skulle försöka hoppa ut, men
jag märkte att det var för högt från marken och ett hopp
följaktligen riskabelt nog. Bättre då att låta döda sig af
de hemskaste röfvare än att begå ett sjelfmord — genom
att bryta halsen af sig!
Jag flyttade min börs från rockfickan och till
byxfickan och tillbaka på sin förra plats igen; jag fällde upp
bladet på min pennknif och pröfvade dess skärpa mot en
stolsfot; jag lyssnade och väntade hvaije ögonblick att den
falske “Lohndienern“ antingen skulle komma med ett
mordvapen i handen eller en — vinbutelj. Ångestsvetten
böljade sippra fram på pannan.
Ändtligen tyckte jag mig höra menniskoröster. Jag
lade örat till dörren och lyssnade. Nej, derifrån kom icke
ljudet. Jag lyssnade vid fönstret. Nej . .. Yid väggame.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
