Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Ernst Daniel Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visst ordets röst hugsvalar,
Visst sprider det ljus på vår bana också;
Men öfver jordens dalar
Står dimman tung ändå.
Visst ordets röst hugsvalar,
Men — höjd öfver tvifvel och reglors tvång
Blott på himmelens språk m^n talar,
Och himlens språk är sång.
Jag leds vid det långa bråket,
Vid ordaträtorna tröttnar jag snart;
Deruppe der sång är språket,
Jag vet, att allt blir klart.
Ty ej i konstlad lära
Den eviga sanning gömmer sig der —
Han lefver uppstånden i ära,
Och sjelf Han sanningen är.
Det yar på yåren 1868, som den gamle
sångareledaren Josephson förde en del af sina nnga adepter till
Göteborg och der lät studentsången skörda nya triumfer. På
aftonen samlades sångarne med några yänner till ett
sam-qväm. Kunde yäl Ernst Björck saknas der? Man hade
på konserten sjnngit “Islossningen". Det blef hans tema
i sin helsning till yännerna från Eyris. Denna helsning
yar en yarm utgjutelse, som bländade och lyste. Han
lade allvarets mening i stundens betydelse. "Ja, må
isbojan lossas, må yintren yika för yåren! Bort med isen,
med dess band från skolan, från kyrkan! Smälte den i
kärlekens yårsol, likasom det tinar upp kring yåra bröst
af den sols inverkan, som J förden med eder till vår krets!"
Det var en bekännelse, lagd till de förra. Bort med
banden från kyrkan! Må kärleken blott ljuda under temp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
