Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Ernst Daniel Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lets hvalf! Det yar hans sats, och det var praktisk
kristendom, hvilken han i sitt evangeliska kall utöfvade ej
blott med ordet, utan äfven med handling. Haas
hjerte-goda sinnelag, hans alltid på tröstegrunder rika själ, detta
harmoniska väsen, som utmärkte honom, allt gjorde honom
efterlängtad och älskad i de sjukas och lidandes hem. Hans
konst att väcka det syndfulla sinnet till medvetenhet och
ånger var ej fordömarens, utan helarens, ej den andlige
kirurgens, utan homöopatens. “Så var Ernst Björck en
religiös personlighet med bevarande af den rena
mensklig-hetens fordringar", säger en minnestecknare.
Efter ett dylikt sjukbesök på hösten kände den ädle
själasörjaren sig illamående och insjuknade i tyfus.
Underrättelsen härom och om den fara, hvari han sväfvade,
spred sig med stor snabbhet inom det samhälle, der han
senast verkat. Med bäfvan afvaktade man den outeblifliga
krisen, som skulle afgöra om lif och död. Man hoppades
på ungdom, på kroppskraft; men döden fann frukten mogen
och afmejade den 28 Sept. axet, som enligt mensklig
beräkning varit ämnadt att gifva ett rikligt kom redan på jorden.
Bestörtning grep allas sinnen, och ännu aldrig har väl i
Göteborg någon jordfästning egt mm under så allmänt
deltagande, som den unge prestens, då han fördes till sitt
sista hvilorum. Den nyredda grafven höljdes med
blommor och sångens toner ljödo deröfver. Annu i dag —
verlden glömmer ej så lätt, som mången tror — vallfärdar
mången dit och aldrig saknas friska blommor på kullen,
hvarunder hvilar stoftet af en af de skönaste karakterer
— “en god son, en trofast vän, en oförliknelig kamrat,
en flärdfri prisvinnare i mensklig idrott, en utmärkt
predikant, en evangelisk själasöijare“.
Frid öfver dig, vän!
Svea, 1870. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
