Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Oscar Patrik Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man än icke offentligt uppträdde med något mera afgjordt
och bjert motstånd mot de akademiska orakelmännen, förde
man dock i många riktningar ett “doft krig" emot den
absoluta auktoriteten och i allmänhet voro vi ett friskt
och icke buskablygt folk. Yi hade våra idéer och vi voro
icke rädda för att åtminstone hafva vårt skämt för oss,
der förhållandena icke medgåfvo, att vi angrepo olympen
med slungor och stormstegar. Yi voro alldeles icke belåtna
med Grubbes neutrala filosofi — “å ena sidan är det
visserligen sannt, men å den andra kan det dock icke
bestridas", — vi hade Joh. Henr. Schröders högtidliga
hofmans-messighet och ultra lojala pedantism till föremål för mycken
glad uppmärksamhet, och man misstager sig högligen, om
man tror, att det var studentkårens anda, som uttalade
sig genom Bottiger, när denne först uppträdde med sina
sjukliga "Minnen från sångens stunder". Kort och godt,
vi hade smått våra hufvuden för oss sjelfva och en
uppmärksam tidens åskådare skulle måhända icke haft svårt
att af många tecken äfven inom den upsalienska högskolans
trånga omkrets förutsäga ett mera grundligt omslag i det
uppväxande slägtets hela sätt att uppfatta saker och ting,
ett sådant som också verkligen inträffade efter det stora
vändpunktsåret 1830."
Så förbereddes ungdomen till den bildnings- och
frihetskamp, som betecknar decennierna 1830 och 1840 och
hvilken särskilt utmärkes af pressens växande betydelse, i
hvilken just Sturzen-Becker skulle taga del. Ar 1831
uppträdde han, då ännu student, med romansen
"Romar-skölden", i hvilken förmärkas de första vingslagen af en
diktareande, som skulle bana sin egen väg. Redan året
derpå prisbelöntes han af Svenska Akademien för en annan
fornnordisk dikt "Vejdi Alto", hvilken likväl aldrig
offentliggjorts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
