Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rese-epistlar till en vän. Sommaren 1870. Vers och prosa af Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tar man sig en tår på tand
Förutan fru och piga.
Hvad mat man får,
Man präktigt mår
Och skrattar godt, när halfvan går.
Mitt guld är knappt, men räcker till,
Och lyster mig ej öka.
Och frågas mig, om jag ej vill
En bättre lycka söka,
Jag svarar kort:
Mot ingen sort
Jag byta vill min frihet bort.
Han är bestämdt större filosof än du, Petter! Han
tycks icke ha någon skinnsoffa, som magnetiskt håller
honom qvar i någon qvaf kammarhåla. Han lefver i
naturen, han jagar, han fiskar, han tar sig en half och tycks
bemöda sig om att vara älskvärd. Gud gifve att det i
längden lyckas honom!
Det var en vacker solskensdag:
Jas; gick om bord på Chapman klockan sex,
Och med pressenning jag min kappsäck höljde.
Och många vänner följde mig till vägs,
Fast det fanns många fler som mig ej följde.
Med ljuflig punsch mig afskedsbägarn räcks,
Min djupa smärta jag inom mig döljde.
Till sjös flyr sorgen bort långt förr’n man tror:
Adjö, adjö! jag hviftade och for!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
