Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rese-epistlar till en vän. Sommaren 1870. Vers och prosa af Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade nyss förut hållit ett litet tal till Chapman,
som slöt .med dessa “kraftiga ord“:
Sötå Chapman! var nu hygglig,
Jag dig ber för denna gång:
Låt vår resa bli uppbygglig,
Skall jag egna dig min sång!
Jag blir rädd när stormens vinge
Piskar hafvet som ett skum.
Jag ser helst att vågen ginge
På sin höjd tre, fyra tum.
Som en vän kan du mig lofva,
Hvad jag mest har räknat på:
Att få lugnt i kojen sofva
Och i lugn på däcket gå.
Vill till sist du mig berätta
Hvar du har din matsalong,
Kan för mig dn gerna sätta,
När som helst, maskin i gång!
Innan vi hunnit till Kanholmsflärden, hade jag tagit
noga kännedom om fartygets art och byggnadssätt, så väl
inom- som utombord; och sedan jag af styrmännema
Östergren och Unonius blifvit fullkomligt öfvertygad om att
fartygets botten var af solidaste beskaffenhet, och
maskinisten Cedergren visat mig, att hvarenda äfven den minsta
skmf inuti maskin, utom den kollossala huggarn som satt
utombords, voro i bästa möjliga skick, försattes jag i den
lugnaste och angenämaste sinnesstämning. Hade jag funnit
förhållandet vara annorlunda, så hade jag ämnat stiga i
land vid Dalarön och afeluta min resa vid denna berömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
