- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1871 /
59

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hansson och hans häst. Teckning ur folklifvet af Anna A. Med träsnitt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än krökte de sig, än lyfte de lintottame upp mot lyktan,
än kastade de de obrytna knipporna till hvarandra o. s. y.
Stundom beledsagades allt detta med sjungande af någon
folkvisa, t. ex.: “Jag ser på dina ögon,“ eller: “Alltunder
himlens faste.“

Stod du tyst och ensam borta i skogsbacken och såg
och hörde på allt det der, undgick du säkert icke ett
egendomligt intryck af detsamma, ett intryck likt det, man erfar
vid betraktandet af en tafla, der hela anläggningen har
någonting anslående.

Många partier mellan de rika och förnäma uppgöras
i balsalongema, under förställning och förklädnad och vid
det bländande skenet från hundratals lågor; sådana band
blifva oftast sköra och luftiga som en — tarlatansdrägt.
Många giftermål mellan allmogen böijar i brytstugan, der
hvarken drägt eller belysning är egnad att förhöja de
menskliga behagen, der lintottame “susa“ kring de
äl-skandes öron, och kärleksförklaringarne så att säga dö i
strupen, qväfda af rök och dam; men sådana band blifva
stundom starka som det blåhvita norrlandslinet; ty det
är hvarken fåfängan, egennyttan eller den förgående
skönheten, som knyter dem, det är uppriktigheten,
trofastheten, kärleken.

Lefve folket, lefve folklifvet!

Vi stanna en stund utanför brytstugan.
Åldermannens Per var en pilt mellan elfva och tolf år. Han
hade bedt sina föräldrar om lof att följa med’till
brytstugan. Det var onödigt, emedan han der ingen nytta
gjorde, menade desse; men Per lät förstå, att om än
han icke blef till så mycken nytta nu, så kunde det väl
komma en dag, då det blef bättre bevändt med den saken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1871/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free