Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mormors brudkrona. Poem af Wilhelmina. Med stålstick efter Tidemands tafla - Per Hansson och hans häst. Teckning ur folklifvet af Anna A. Med träsnitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fast gammal och med lockar grå,
Du vacker är för oss ändå».
— »Tack, barn. Er kärlek gör mig säll.
Ej mera jag behöfver.
Jag eger nog till lifvets qväll
Och litet derutöfver.
När en gång Anna skall stå brud
Får hon min krona, bland sin skrud».
Wilhelmina.
Per Hansson och hans häst.
Teckning ur folklifvet.
Det yar ett hiskligt larmande borta under skjulet i
furudungen. Byns halfva yngre befolkning var i
brytstu-gan och “bröt“ åt åldermannen.
Brytstugan yar en slags rymlig jordkällare, hy ars
takkant hvilade på marken. Sedt på något afstånd i den
mörka höstqyällen tog en sådan der linbrytnipg sig ganska
beskådansyärdt ut. Den tycktes dock mer likna ett
zigue-narläger i en urskog än ett fredligt landtmanna-arbete.
Från taket, hyars ryggås omskuggades af furarne,
nedhängde midt i den dystra hålan en lykta, som spred ett
syagt sken genom den täta, hvitaktiga dimma, som
uppstod af de kringrykande skäfvorna. Menniskofigurer,
bestående af bararmade drängar och pigor, rörde sig om
hvarandra på det mest fantastiska sätt, än slogo de ut armarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
