Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruden på Sveaborg. Berättelse af Fredrika Wennberg. Med illustration af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“För din skull, goda mamma, skall jag tiga“, lofvade
Gerda och tilläde, liksom för att afleda modrens
uppmärksamhet från det förra samtalsämnet: “Vi stanna ju i
Helsingfors till i morgon, mamma? Jag skulle så gerna vilja
öfvervara promotionshögtidligheterna i dag“.
“Men jag längtar att omfamna min syster, som jag
icke sett på mer än tjugo år“, invände modren.
“Hvem vet, kanske moster befinner sig här; det är
ju ganska troligt, då kusin Ivar är student, och vi icke
underrättat någon om vår ankomst“.
“Ja, du har rätt, det är verkligen inte otroligt. Låt
oss då stanna“.
Då Gerda och hennes mor frampå förmiddagen
inträdde i den stora, höga och ljusa kyrkan, der alla bänkar »
för tillfallet voro öfverdragna med hvit shirting, voro
nästan alla sittplatser upptagna, och endast med svårighet
lyckades de att finna ett par bänkar, som ännu icke voro
aldeles fullsatta. Här satte de sig, och Gerda såg sig
omkring. Anblicken af alla dessa högtidsklädda studenter,
dessa lefnadsfriska ynglingar och intelligente unge män
som gingo omkring och med utsökt artighet dels utdelade
tryckta exemplar af de verser som skulle afejungas, dels
serverade de närvarande damerna konfektyrer på stora
silfverfat*), denna anblick öfverensstämde icke med den
föga smickrande föreställning hon gjort sig om bildningens
och belefvenhetens låga tillstånd hos dem, som hon nästan
föraktfullt benämnde ryska undersåter. I sin ungdomliga
hänförelse hade hon fordrat att Finlands söner heldre skulle
valt döden än böja sig under despotismen, och de som
undandragit sig denna död, ansåg hon ovärdiga att kallas
Finnar. Hon hade derför väntat att finna endast tröga,
råa och försoffade menniskor, och nu, hvad såg, hvad hörde
*) Historiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
