Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruden på Sveaborg. Berättelse af Fredrika Wennberg. Med illustration af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon? Hon vågade knappt andas för att icke förlora ett
enda af de ord som gingo öfver talarnes läppar, och der
ibland dem stod ju äfven jubelmagistern, biskop Frans
Michael Franzén, nu en ålderstigen gubbe, på hvilken
allas blickar med vördnad och kärlek riktades och till
hvars röst alla lyssnade med beundran.
På en gång ljöd till hans ära följande sång:
»Franzén! vår äras högsta glans!
Hell dig! omkring din lagerkrans
Hvad minnen hvila, och hvad hopp
Den väcker i hvart hjerta opp!
Ett blad ej färg ännu förbytt,
Fast den ett sekels hälft dig prydt,
Din äras sinnebild blott är
Den friska krans i dag du bär.
Till oss, förrän din dag gick ned,
Du kom, att taga löftets ed
Om vård för hvad du lemnat här,
Den eden dig hvar yngling svär!
Se, hundratalig står en krets
Snart kring dig, lagerkrönt, tillreds
För ljusets strid! Hvad hopp, hvad tröst
Ej gjutes i ditt Finska bröst!
Dig, fader! väl en vinter lång
Vi saknat; men att än en gång
Vi sett, vi hört dig på vår strand,
Dig tackar nu ditt fosterland!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
