Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruden på Sveaborg. Berättelse af Fredrika Wennberg. Med illustration af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge Ivar är rysk undersåte skall jag aldrig bli lycklig
som hans maka. Det förefaller mig som om jag ständigt
skulle behöfva frukta att mannen skulle blifva för hustrun,
hvad regenten är för landet — en despot. Dessutom är
det ju så lätt för Ivar att uppfylla vilkoret för vår
säll-het. Han är tillräckligt rik för att vi skulle kunna lefva
oberoende här i Sverige, der för öfrigt den minsta koja
vore tillräcklig för vår lycka. Men hän vill det icke, och
hans vilja är redan starkare än hans kärlek — hvad skulle
det då bli sedan ? Nej, jag $er det tydligt, Ivar älskar mig
icke så som jag vill blifva älskad.
Gerda fick emellertid ofta bref från Ivar, alla af samma
innehåll, förnyade böner och försäkringar om en
oföränderlig kärlek; och Gerdas svar på dessa bref utgjorde
endast upprepanden af hennes beslut som var och förblef
oryggligt.
Flera år hade förgått. Margaretha var gift och bosatt
i Åbo. Ivars mor var död, och kort efter hennes
från-falle hade han gjort ett sista försök att beveka Gerda, i
det han besvurit henne att hafva medlidande med hans
saknad, hans sorg, och komma att dela hans enslighet.
Men Gerda hade svarat såsom alltid, och på hennes
uppmaning hade han sedermera afstått från ett bönfallande
som var och förblef fruktlöst.
Gerdas mor var död för ungefär ett halft år sedan,
och den söijande dottren beredde sig en morgon att göra
en vandring ut till kyrkogården, der hon hvilade. Hon
band en bukett af friska blommor och ämnade just
be-gifva sig af, då dörren öppnades och ett fruntimmer
inträdde. Det var Margaretha. Utom sig af öfverraskning
skyndade Gerda henne till möte och omfamnade henne
med ett utrop af glädje, på hvilken följde en halfqväfd
suck af vemod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
