Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruden på Sveaborg. Berättelse af Fredrika Wennberg. Med illustration af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endast skoflama på ångfartygets hjul upprörde den lugna
ytan och störde den rådande tystnaden.
Gerda satt ensam på däcket och blickade ofrånvändt
mot den svenska kusten, som aflägsnade sig allt mer och
mer. Hon kände sig vemodig, och hon frågade sig
ofrivilligt: skulle hon väl någonsin återse den kära fosteij
orden ? “Ja, utan tvifvel, det var ju blott för en kort tid
hon sade farväl deråt; ordet afsked innebär alltid
någonting sorgligt, och derifrån det vemod som gripit mig“,
tänkte hon. Nu såg hon den sista skymten af Sveriges
jord försvinna som en smal strimma vid horizonten, och
hon suckade sakta. Då kände hon en mjuk hand, som
sakta lade sig på hennes axel, hon såg upp, och
Margaretha stod bredvid henne.
“Jag var nästan säker att finna dig här“, yttrade
hon, “och som jag icke kunde sofva demere i den qvafva
hytten, gick jag äfven upp för att språka med dig en stund“.
“Tack, min vän“, hviskade’ Gerda och lade sin arm
kring hennes lif.
“Låt oss tala om dig och Ivan“, återtog Margaretha.
“Jag har hvarken velat eller kunnat dölja för dig att han
sedan länge lidit och lider af en tilltagande bröstsjukdom“.
“Ja, goda Margaretha, du har sagt mig detta, och det
gör mig ondt. Jag hoppas likväl att plågan skall vika
för kärleken och att hans helsa skall återvända“.
“Låtom oss hoppas det, men skall du icke förlora
tålamodet, om det skulle dröja innan du far återse landet
derborta?“ frågade Margaretha.
“Ack, nej! ett år eller två ... hvad skulle det göra. Jag
har ju Ivans löfte, och jag är säker att jag åtminstone icke
, skall se min make som rysk undersåte.“
Margaretha svarade icke och Gerda såg ej den tår
som darrade i hennes öga, eller det dystra svårmod som
spred sig öfver hennes anletsdrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
