Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruden på Sveaborg. Berättelse af Fredrika Wennberg. Med illustration af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var åter natt. Himlen betäcktes af tunga, mörka
moln, åskan dundrade på afstånd och blixt på blixt lyste
genom mörkret, då Gerda åter beträdde Finlands jord.
Hennes öga blickade fåfängt efter lyan; en främmande
person närmade sig i hans ställe till Margaretha, med
hvilken han sakta samtalade några ögonblick, hyarefter
han tillkännagaf att yagnen väntade.
“Hvar är Ivan!“ frågade Gerda oroligt.
“Han är för närvarande på Sveaborg“, svarade
Margaretha, “der han någon tid varit boende, dels för att
åtnjuta vård af läkaren derstädes, en gammal vän, dels för
att vara nära Helsingfors, der han skulle hafva mött oss,
om icke hans ytterliga svaghet och ett sjukdomsanfall
som — jag måste säga dig det — denna gång lär vara
ganska betänkligt, ånyo lagt honom på sjukbädden. Han
har emellertid helsat och bedt oss skynda, ty han längtar
obeskrifligt att fa omfamna dig“.
“Jag kommer, min Ivan“, hviskade Gerda, “och du
skall icke längre behöfva vårdas af främmande händer.
Jag skall sitta vid din sida, af min hand skall du mottaga
läkemedlen, min ömhet och kärlek skola omhulda dig, och
du skall åter bli frisk“.
Så talade Gerda för sig sjelf, och hoppet log i den
blick hon längtansfullt riktade mot Sveaborgs murar.
Yid Ivans sjukläger knäböjde hans djupt förkrossade
brud; hoppet hade flytt från hennes själ, som nu var
uppfylld af smärta och för t villan.
En åldrig prestman stod vid den sjukes hufvudgärd,
vigseln var förrättad och välsignelsen uttalad öfver
brudparet; en högtidlig tystnad rådde i rummet och de
närvarande betraktade med tårfulla ögon den döende
brudgummen och hans bleka brud. Ivan gjorde ett tecken
Svea, 1871. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
