Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruden på Sveaborg. Berättelse af Fredrika Wennberg. Med illustration af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med handen, pian förstod att han ville vara ensam med
henne och alla aflägsnade sig.
“Gerda, hör mig“, stammade han, "år efter år har
jag känt detta dödens annalkande. Mina plågor hafva ökats
dagligen, och nu är det förbi med min lifskraft... när jag
kände att jag icke hade lång tid q var att lefva, då
förnyade jag min bön att du måtte blifva min... Jag kunde
då lofva dig att jag icke längre skulle vara Ryska
kejsarens undersåte .. . Det var en list, men du måste förlåta
rcrig • • • j8# v^e kalla dig — min första, min enda kärlek
— min brud — jag ville sluta dig i min famn — jag ville
känna din kyss på min panna innan döden tryckt sitt
insegel deröfver. — Och dessutom, jag var neg egoistisk att
hoppas på ett par månader — några veckor — nu räknar
jag timmarna... Men jag dör nöjd, min högsta, min enda
önskan är uppfylld — Gerda är min brud — min vigda
maka. — Din framtid är dermed äfven betryggad. Jag
visste att du var medellös, att arbete och en oviss
utkomst var din lott, men jag visste tillika att du aldrig
skulle mottaga något hvartill du icke kunde anse dig
berättigad. Såsom min enka ärfver du halfva min
förmögenhet, den är tillräcklig att bereda dig ett oberoende lif“.
Timmar hade förgått, tyst satt bruden på Sveaborg
vid sin döende brudgums sida och lyssnade med djup
smärta till den kära stämman som blef allt svagare och
svagare, I hans öga brann likväl en underbar glans, hans
bröst häfde sig tungt och med en röst, hvars tonfall vore
omöjligt att beskrifva, sade han:
“Ack, Gerda! hvad betyder det under hvilkens spira
vi lefva — detta korta lif — endast vi betänka att alla,
alla — fattiga och rika — dagakarl och kejsare — alla i
lifvet och i döden äro undersåter af en och samma
herrskare — konungarnes konung — allas — vår — fader — .“
En suck ännu och allt var slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
