Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XI i slaget vid Lund. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 3:ne illustrationer af G. Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ystad, hvars befolkning var vänskapligt sinnad mot
dan-skarne och ännu föga berörd af krigets olyckor. Hästame,
som hade fullt upp med foder, voro lifliga och raska.
Sjelf hade konung Christian, som följande dag ämnade
hålla en stor revy, i sitt högqvarter tillställt ett muntert
dryckeslag med sina unga generaler, hvilka nu hade fritt
spel, sedan den skicklige fältmarskalken "Weier några veckor
förut af fältsjuka dödt i Engelholm, och sedan den
utmärkte öfverbefalhafvaren, hertigen af Plöen, för några
dagar sedan missnöjd lemnat armén, emedan hans mogna
råd tillbakasattes för oerfarna hofmäns och gunstlingars.
Inom svenska hären var allt tyst och stilla. En
hvar som kunde, hade nedkrupit i jordkulorna för att
skydda sig mot den isande vinden. Den svenska soldatens
stränga gudsfruktan bjöd dessutom hvilodagens noggranna
helgande. Äfven om detta ej varit fallet, så skulle dock
föga anledning till glädje förefunnits. Ty arméns tillstånd
var i högsta grad nedslående. Nöd och brist, sjukdom och
elände herrskade under alla former. Halfva styrkan låg
på sjukbädden, och dagligen begrofvos tjogtals. Orsaken
härtill var, att svenska hären bakom sig hade en af vänner
och ovänner uttärd trakt, der innevånarne lika mycket af
nöd, som af fiendskap vägrade att anskaffa lifsmedel.
Krigsfolket måste derför födas ur magasiner, som blifvit
upprättade långt bort inom Sverges gamla gränser, och
närmast vid Markaryd, med hvilket ställe förbindelsen likväl
var mycket svår att underhålla, dels i följd af danskames
ströfverier från de af dem under sommaren eröfrade
fast-ningame Landskrona, Helsingborg och Christianstad, dels i
följd af snapphanarnes fiendtligheter, hvarigenom såväl en
mängd foror gingo förlorade, som furagöreme hindrades
utgå. Klart är att härigenom en oerhörd brist på
life-medel och foder skulle uppstå, hvilket, i förening med den
nästan fullkomliga saknaden af bränsle, hos manskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
