Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XI i slaget vid Lund. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 3:ne illustrationer af G. Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•
ännu ej rigtigt formerad, emedan några sqvadroner följt
för nära efter infanteriet, hvarigenom en lucka uppstått.
Häraf begagnade sig danskarne, som på denna sida hade
sina bästa rytteriregementen, att med öfvermagt i fronten
och flanken anfalla första träffens 7 eftersta sqvadroner.
Desse försvarade sig visserligen en stund med utmärkt
tapperhet. Men då generallöjtnant Galle genast i böijan
stupade samt de flesta regementeofficerare dödades eller
sårades — bland hvilka sednare öfverstarne Hjerta, Mellin
och Lichton — måste såväl de, som flygelns öfriga
sqvadroner vika tillbaka öfver landsvägen mot Nöbbelöf.
Men danskarne nöjde sig ej med den första
framgången, utan trängde med öfvermagt på, så att större delen
af flygeln blef dels skingrad, dels med största möda kunde
slå sig igenom. Borkhusens dragoner, som stodo på
yttersta flanken, uppehöllo fienden en längre stund med
hjel-temodig tapperhet, men blefvo slutligen nedträngde mot en
gärdesgård, som parallelt med landsvägen går genom
Nöbbelöf, samt nedhuggne jemte öfversten och allt befälet,
som till större delen utgjordes af den förres slägtingar.
Genom denna heroiska uppoffring fingo likväl åtskilliga
andra sqvadroner tillfälle att något sydligare rädda sig
bakom nämnde gärdesgård. Dit skyndade äfven
generallöjtnant Schultz med återstoden af fotfolket, åt det häftigt
påträngande fiendtliga rytteriet öfverlemnande sina kanoner.
Emedlertid tillbragte danskarne, som af den skarpa
sammandrabbningen äfvenledes råkat i oordning, en god
stund med att åter samla och formera sig i slagordning.
Härigenom fingo äfven de skingrade svenskarne tid att
något samla sig, hvarefter de ofördröjligen satte sig i marsch
söderut till Lund, dels för att uppsöka konungen och högra
flygeln, om hvilken de ej hade ringaste underrättelse, dels
för att fa staden i ryggen, i händelse af en ny strid. Då
danskarne, under generallöjtnant Ahrensdorf, märkte detta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
